Stormen har bedarrat.
Tro mig, jag har chillat. Ilskan lade sig.
Jag är besviken, och undrande. Men inte arg längre.
Lättad över att jag lämnade. Så jävla lättad.
Det gör ont att ha rätt ibland.
Men rätt hade jag, och jag hade aldrig velat få reda på det på något annat mysko vis. Så atte..
Well.
