Monstruösa depp.

Var fan kom du från? Get. GET!

Jag ömsom gråter och ömsom målar skit på väggen.
Längtar efter att jobba. Sjukt.

Nåväl, life. En jävla soppa.

Tzåja!

Nu har jag grinat klart om det där. Vidare, off off and away! 


Ikväll ska fröken iväg och tjyvläsa Cinema på 

Marie Laveau. Det blir minsann trefvligt. Tänkte därefter hänga mig fast på Karlsson för lite tevä-spel med eller mot hans vilja. Orkar inte sitta hemma utan fungerande filmmaskin och fundera på allt som känns trist just nu. ORKA! 

Fick dessutom nyss reda på att man kan ta med sig en kamrat eller två så jag försöker få tag på Teena snabbt som attan för att se om hon vill haka på lite mingel. Jag menar på minglet i juni var ju Lazee där och missminner jag mig inte så gillar Teena sådana där fräsiga pöjkar som pratar yetifort. :)

Kämpar på med ett glas rött.

Ja fy fan, känner mig så låg, i vanlig ordning på hösten. Men så många saker händer här. Och även om en sak känns hoppfullt så är jag en sån bränd och konstig jävla person så jag törs inte hoppas ett dugg. Längst innerst inne räds jag för hämnd, ilska, döda känslor och hjärtan som vandrar till andra hjärtan. Jättekonstigt, jag vet.

Jag önskar min familj lycka. Och jag önskar att jag vore starkare så jag kunde skina lite för dem. Men här sitter jag jävligt långt borta och hoppas och drömmer. Och känner mig inte ett dugg skinande.  Snarare blekfet, och ensam.

Hey! Det finns alltid rödvin. :)