Oi

Den här sista tiden har varit så behaglig, så enkel och precis som jag vill ha den. Sen krånglade det till sig lite, som det tenderar göra ibland. Jag är helt hopplös i varje fall. Ingen man vill hålla i när det blåser hårt. Om vi inte känner varandra innan förstås, då är jag ett ganska säkert kort att klänga sig fast vid. Men det är ju det där med nya bekantskaper. Jag hoppar över en ny sådan i dagarna, vi ska nog bara vinka lite till varandra när vi ses. Det känns tryggast så. No more drama please! Oioi. 

Peace!