Tur att man har vänner som har en hjärna åt en när man inte duger till att använda sin egna lilla.
Något som sades igår rotade sig ganska bra i skallebollen och nu sitter det som fastlimmat i den bättre fungerande hjärnhalvan. För det är ju sant. Och för att vara ÄNNU mer kryptisk så bör jag ju nämna att detta handlar om evig ängslan och osäkerhet. Rädsla då allt börjar kännas bra. För det är en läskig känsla som fröken Hällsten inte är särskilt van vid.
Jaja. Jag kämpar vidare med mig själv.
Annars då?
3 kommentarer:
Usch vad jag saknar dig Bettan <3
Du är ju så fett med grym så det är rent av löjligt!!! Snygg, häftig, you name it!!! :) :) :)
<3
Skicka en kommentar