MOAHAHA!
Happyhappy-dans all over you mofo's!
Jag är pirrig som en fjortis i hela kroppen och hela hjärnan. Bubbel bubbel, sprätt och pirr.
Och lugnet! LUGNET! Det ska aldrig kännas på något annat vis än just precis så här. Vafan har jag pysslat med i alla år? Jag pratar om tillit, och osäkerhet men bakom allt sådant prat, innerst inne i kärnan av mig själv gömmer sig ett leende som struntar i allt sånt där ändå. Som att man av automatik måste bli rädd, och som att jag automatiskt försöker, fast EGENTLIGEN blir jag inte rädd ALLS.
Hänger ni med?
Jag vet att jag är obegriplig ibland, men det jag försöker säga är att detta är rätt rätt rätt! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar